jonnaeklund:

att börja om på ruta ett
bilder från mitt härliga dygn på sjukhuset ... och så en trött och osminkad jonnis äntligen hemma i sin egen säng.
 
att äntligen ha gjort korsbandsoperationen ger så blandade känslor. på ett sätt är jag så jävla lättad och glad att äntligen ha gjort den och veta att nu är det över. nu är det bara stenhård rehab kvar och sen ska jag vara frisk. men samtidigt så tar det så jäkla mycket på psyket, speciellt innan operationen, att veta att jag nu börjar om på ruta ett. att veta att jag ska/är tillbaka till samma fysiska tillstånd som när jag skadade mig för fyra månader sedan. de 2.5 månaderna efter att jag skadade mig i februari tog så fruktansvärt mycket på mig psykiskt. att inte kunna leva ett normalt liv utan i stort sätt bara vara hemma gick mig på nerverna kan jag lugnt säga. att inte ens kunna gå var såklart det värsta och att vara så beroende av andra oavsett vad man skulle göra. därför tar det emot nu när jag vet att jag är tillbaka i samma stadie som då. det som dock gör mig något gladare är att det inte tar 2.5 månader innan jag kan gå igen, utan det tar bara några veckor (jag försöker inbilla mig att jag kan gå om 12 dagar, haha). man får helt enkelt se framåt och hoppas att tiden går fort.
 
jag tog detta val själv men för mig fanns det aldrig riktigt något val. jag vill spela fotboll igen och då är detta det bästa alternativet. så visst, det har varit ett par jobbiga månader och än är det inte över men om det gör att jag kan spela fotboll i framtiden så är det värt det alla dagar i veckan. nu är det värsta över, nu blir det bara bättre hela tiden och nu väntar ingen operation nästa gång jag kan gå igen vilket är så så så skönt.
never give up
då har jag äntligen gjort min korsbandsoperation. blandade känslor om man säger så. 7.15 befann jag mig i ängelholm i torsdes morse och 8.30 sövdes jag ner. operationen tog inte mer än 50 minuter tydligen och sen var det då dags för mig att vakna upp. känslan när man vaknar och känner en sån fruktansvärd smärta i knäet var inte rolig kan jag tala om. egentligen får man i de flesta fall åka hem samma dag som man opererat korsbandet men jag mådde så otroligt dåligt hela dagen att jag blev tvungen att stanna till i fredes. yrseln och illamåendet jag kände under hela torsdagen var inte utav denna värld och jag kommer inte ens ihåg hur mycket mediciner dem sprutade i mig. sov väldigt mycket pga medicinerna vilket var skönt men den tiden man var vaken var allt annat än skön, haha. i fredes mådde jag mycket bättre och kunde äntligen bli hämtad av pappi. sen dess har jag legat i min säng, ätit smärtstillande och sovit. ja, i princip det enda jag gjort. min kropp är fortfarande helt slut och det smärtar i knäet väldigt mycket.
 
igårkväll kom linnisen och emma hit och gjorde mig sällskap! så himla roligt att träffa emma igen, hon har bott i milano ett halvår så vi har inte setts på hur länge som helst. dem hade med sig en massa gottis till mig och så satt vi och pratade i flera timmar. himla mysigt. har verkligen världens finaste vänner!!
Dagen är här

Nu är det äntligen dags att operera mitt knä och laga korsbandet. Är lite smånervös men det ska säkert gå bra! Vi hörs när jag har vaknat och sovit bort alla mediciner, haha. Trevlig torsdag!